Studentdagen på Marks gymnasium var fantastisk, vädret, glädjen hos studenterna och de uppvaktande anhöriga, studentflaken som pumpade musik, föräldrar som försörjde dem nyligen frisläppta med uppfriskande drycker, brorsonens nacke som tyngdes av alla buketter, nallar, flaskor.
Wow, livets dag!
Eller?
Ändå ångrar jag mig bittert och har tänkt på dig varje dag sedan dess, du ensamma tjej som utan skylt och krimskrams runt halsen men säkert tyngder på axlarna ej blev upphämtad av tjusigt vrålåk eller pushande anhöriga utan ensam tog bussen hem.
Förlåt!
Jag som alla andra gick bara förbi. Jag ångrar att jag inte pratade med dig och borde i alla fall erbjudit dig skjuts hem! Jag tänker på dig! Om du är så ensam som du såg ut så finns jag som en extramoster om du behöver! Tidningen har uppgifter.
Emma Börjesson
LÄS MER:Äntligen studenten på Marks Gymnasieskola