Ett, två, tre, fyra, fem och slutligen trettiotre. Så många trappsteg är det från första våningsplanet upp till den andra våningen i Rådhuset i Borås, där tingsrätten huserar.
Har alla turen på sin sida är detta kanske den sista misstänkta mordhistorien som kommer få sitt rättsliga efterspel i den ståtliga byggnaden. Nästa sommar väntas Borås nya tingsrätt stå klar och redo för inflyttning.
Varför, är oklart. Av någon obegriplig anledning verkar Domstolsverket anse att den nuvarande byggnaden från 1910 spelat ut sin roll. De vackra kalkmålningarna i huset som en gång ritades av Ivar Tengbom och Ernst Torulf är inte mycket värda längre för den respekten som en rättsstat erfordrar.
”Det är viktigt att arbeta med högt ställda krav på en god arbetsmiljö och tillgänglighet” skriver myndigheten i en pressmeddelande från förra året.
”Det vinnande förslaget är värdigt, lugnt och lågmält men ändå en byggnad med stark egen karaktär” menade Domstolsverkets fastighetsdirektör Harald Pleijel i samma pressmeddelande.
Så är det säkert – om man gillar byggnader som ser ut som, tja, vilket Manpower-bemannat tjänsteföretag som helst. För den som föredrar att begå kulturhistorisk kölhalning är den nya byggnaden en medelmåttans triumf.
Kanske är det som så att all historia, alla hemskheter och orättvisor som sugits upp av väggarna genom årtiondenas kaskad till slut blivit för mycket.
För nästan på sekunden en vecka sedan sågs 17-åriga Maja för sista gången i Skene. I alla fall av de som värnade om henne. En vecka senare samlades i stort sett alla stora svenska mediehus för att rapportera från den första delen av det rättsliga efterspel som är att vänta.
Mark-Posten var först på plats. Sen kom Expressen och GT. Därefter TT:s utsände. Och sedan fylldes det på med diverse andra mediehus.
De enda som stod ute i korridoren tillsammans med pressuppbådet, i väntan på att få släppas in i sal 3, var två biffiga väktare. Det fanns inte ens en lokalvårdare för Oisín Cantwell att intervjua.
Ja, faktum är att Aftonbladets stjärnkolumnist inte heller fanns på plats. Det var synd, för det är alltid en fröjd att läsa den barden. Jag undrar hur vass hans pennviftande giljotin hade varit gällande åklagaren som fick den samlade presskåren att sucka och stöna över hennes ointresse att prata med media.
Eller så hade han försvarat henne och skrivit att hon gjorde precis allt rätt. Han brukar vidga vyerna och ge nya perspektiv, som den kvällstidningsvirtuos han är.
Men mest hade jag velat läsa Cantwells betraktelse över den ovanliga synen av en till det yttre högst vanlig pojke som satt bredvid sin försvarsadvokat, iklädd gröna fångkläder, via länk.
LÄS MER:Sorgen i Marbo basket efter Majas död
LÄS MER:Jämnårig pojke häktad misstänkt för mord på Maja
LÄS MER:Varför tog det fyra dagar innan polisen började leta aktivt efter Maja?
