Att hålla balansen på cykel är inte en självklarhet för alla – men det finns ett knep

När det år 2015 kom många nyanlända till Sverige ville Arne Ekberg och hans vän Kjell Svensson hjälpa till.

– Alla ville ha bostad och ett jobb, sedan visade det sig att det var två saker till de ville, att lära sig simma och cykla, minns Arne Ekberg.

Arne Ekberg och Kjell Svensson hade aldrig stött på problemet.

– I Sverige kan man cykla och simma sedan man är barn. Men är man kvinna från Syrien, Irak, Somalia och Afghanistan bland annat är det inte lika självklart.

Som mångårig badmästare på badhuset Kaskad ordnade Kjell Svensson simundervisningen. Men hur lär man vuxna att cykla?

– Vi ringde vår riksorganisation Cykelfrämjandet och de sa hur det ska gå till, säger Arne Ekberg.

Hemligheten var att lära sig på mindre cyklar först.

– Då kan du sätta fötterna i marken och sparka dig fram, lära dig att hålla balansen utan att behöva slå dig fördärvad, förklarar Arne Ekberg.

Första kursen hölls för fem år sedan. Ingemar Gustafsson är styrelsemedlem och har tidigare jobbat som lärare på SFI i många år. Han är en länk till eleverna.

– Allt baseras på samarbete med SFI i Mark, en del av den kommunala vuxenutbildningen. I början hade vi en tjej från Afghanistan som undervisade. Hon hade själv lärt sig att cykla här. Sedan 2020 är Björn Ahlström instruktör, säger Ingemar Gustafsson.

Cykelfrämjande sedan 30-talet

1922 bestämde riksdagen att det skulle starta främjande organisationer inom bland annat turism, vandrande med mera.

– Det skulle ske genom privata initiativ, säger Arne Ekberg.

I dag är många av föreningarna nerlagda.

– Nu finns bara cirka fyra, fem kvar varav Cykelfrämjandet är en.

Som ett led att locka fler medlemmar har det nu anställts en projektledare på 40 procent, Monika Sekovska. Hon har tidigare bott i Kinna, nu bor hon i Borås. I Mark cyklade hon en hel del, bland annat till och från jobbet.

– Jag är ny i föreningen, det känns jätteskönt att ha Arne och Ingemar som stöd. De har stor erfarenhet.

Monika Sekovska började sin tjänst på Cykelfrämjandet i sommar och hennes första uppgift är att starta upp en kurs för att lära nyanlända kvinnor att cykla.

– Vi tycker att alla ska ha möjlighet att lära sig. Det är ofta utländska kvinnor som inte kan cykla, de står i fokus just nu.

Planen är att starta en ny kurs i höst.

– Det är mycket som ska fixas, förråd, lokal med mera, säger Monika Sekovska.

I Mark har Cykelfrämjandet fått ihop 15 cyklar, de flesta har skänkts. Främst är det 24 tums cyklar, men för att träna på balansen används 20 tums cyklar.

Cykelns guldålder började på 1940-talet

Arne Ekberg berättar att det finns tre huvudskäl för föreningen:

– Att lära folk att cykla som inte kan, att påverka infrastrukturen med cykelvägar med mera och för välbefinnandet och hälsan.

Sedan 1938 då alla arbetare i Sverige fick rätt till två veckors betald semester, blev cykeln ett alltmer populärt färdmedel. Enligt Cykla med Vätternrundan började embryot till dagens cykel redan 1818 med en sparkcykel. Cykelns guldålder började på 1940-talet och cykeln fortsätter hela tiden att utvecklas med nya sorters växlar, batteridrift med mera.

Från och med juni lanserade Skansen i Stockholm ”Cykelsemester 1952” – ett treårigt samarbetsprojekt med Cykelfrämjandet. Besökare möts av aktörer som agerar cykelsemestrare med tält och packning som det kunde se ut på 1950-talet. Inspirationen är hämtad från Cykelfrämjandets semesterhandbok från 1952.

– I skolan lärde vi oss cykeltrafikregler förr, det fanns i grundskolan för alla barn. Men inte nu, Cykelfrämjandet behövs, säger Arne Ekberg.

LÄS MER:Markcyklister uttagna till ungdoms-OS

LÄS MER:Nya miljonprojektet i Mark ska hjälpa nyanlända till jobb

LÄS MER:Den eldrivna cykeltaxin från Skene kan hamna i London

Boel Ferm

boel.ferm@markposten.se