Mark-Postens besök på gården i Fotskäl föregås av ett sammanträffande: När redaktionsbilen knastrar uppför grusbacken hörs Lars Klevensparr på radion kommentera den tragiska hissolyckan i Göteborg som krävde en pojkes liv.
Väl framme möter han upp med en handskakning utanför villan men med en av hans kommunikatörer i telefonen. Av samtalet framgår att han senare i eftermiddag ska till Kanalhuset på Hisingen för ytterligare en intervju med P4.
– Jag tänkte att jag skulle behöva skingra mina tankar så jag har lagt fram borret och skulle in och hämta några granplantor, säger han.
Jagad av medier
Men dagen utvecklade sig annorlunda och nu tvingas han lämna gården denna strålande lördagsförmiddag för att representera Räddningstjänsten Storgöteborg i medierna.
– Jag har alltid ställt upp för media på något märkligt sätt. Vissa säger nej men jag har tänkt att jag inte ska fega för jag har ingenting att dölja.
Men någon timme har vi ändå på oss innan uniformen ska på och han ska in till stan.
– Så fort jag ska representera räddningstjänsten vill jag ha uniformen, det är ganska skönt att ha den på sig.
Inne i huset tar Lars Klevensparr ytterligare ett samtal vid köksön. Stora fönster vetter ut mot vidderna bortåt Fotskäl och Hajom även om det inte syns då persiennerna är neddragna för att hålla den värsta värmen stången. På en vägg samsas konstverk med Västkustmotiv med barnens gamla käpphästar, upphängda som jakttroféer.
Barnen uppvuxna i Fotskäl
Barnen är uppväxta här på gården och gick i skolan i Fotskäl, gymnasiet i Skene. Nu är de i trettioårsåldern och Lars Klevensparr är själv fyllda 65. Gården äger han tillsammans med sin bror Anders Klevensparr som driver Bönhult Industriteknik AB. Till gården hör ett antal kor och knappt 500 hektar skog. För Lars Klevensparr tillkommer ansvaret för nästan en miljon västsvenskars säkerhet.
– Vi är två, ju. Och korna är ute, bara de har mat, vatten och bra stängsel så sköter de sig själva. Det fungerar ganska bra, säger han.
Han berättar att det för honom är viktigt att ha något att sysselsätta sig med utanför jobbet, att jobbet inte ska vara hela ens identitet.
– Livet måste vara det som är utanför jobbet, även om det är viktigt. När jag går ut och planterar eller kör med röjsågen går jag och funderar på vad vi ska göra nästa månad eller om två år. På jobbet fångas man alltid av dagsaktuella frågor. Sedan måste man inte ha en gård, man kan göra nästan vad som helst.
Han tillägger:
– Sedan tror många att mitt jobb är så jävla svårt men det är det inte. Jag hade ju förmånen, även när jag var polismästare, att jag har en massa människor runt omkring mig som servar mig.
Han slänger ett öga på mobilen igen. TV4 jagar honom, Ekot vill ha svar på om de brandmän som var inblandade i hissolyckan har tagits ur tjänst.
– De får vänta, Mark-Posten går före, säger han.
Lars Klevensparr är uppvuxen i Rydboholm strax söder om Borås. Han hade egentligen velat bil yrkesmilitär men det var redan storebror Lennart. Lars Klevensparr kände sig tvingad att välja en annan bana. Det var förresten han, Lennart alltså, som hittade på efternamnet.
Det fanns flera Lennart Gustafsson på regementet och för att undvika förvirring, och eventuellt för att ge sitt namn en smula mer militärisk pondus blev han, Lars och Anders bröderna Klevensparr. När Lars patrullerade tillsammans med en von Platen blev de kallade adelspatrullen på polishuset.
Polisyrket kallade honom
Hursomhelst: ekonomi på Handels i Göteborg blev det, men efter att ha konstaterat att ekonomer nästan enbart sitter bakom skrivbord började han tveka. Det var under ett sommarjobb som väktare som polisyrket nästan bokstavligen kallade på honom. På en skylt han dagligen hade framför sig på jobbet på en stormarknad i Borås stod det:
”Stopp! Polisyrket kan vara något för dig.”
För Lars Klevensparr visade det sig vara det, och efter att ha fullgjort polisutbildningen hamnade han, med sina nästan två år på handels i fickan, på Ekoroteln. Återigen skrivbordsjobb.
– Jag tyckte att vi kom åt lite för hederliga företagare, som inte hade betalat in sin preliminärskatt men sett till att de anställda fått lön i tid. Men de riktigt fula fiskarna kom vi inte åt.
Istället sökte han sig till yttre tjänst och fick jobba i centrala Göteborg som ”riktig polis”och stortrivdes. Han jobbade fackligt och var inblandad i hur de nya polisuniformerna skulle se ut, utan det vita axelband som var ganska opraktiskt vid ingripanden.
Bråkade med justitieministern
Efter sju år blev han inspektör, sedermera kommissarie, men efter det fanns ett glastak som var svårt att spränga utan en juristexamen. Men, turligt nog för Lars Klevensparr, hade rikspolischefen Sten Heckscher en idé om att utbilda ”vanliga” poliser till högre chefer. Det innebar att sätta sig i skolbänken igen.
– Men våra lärare ville inte veta hur det var ute i den så kallade verkligheten för det stämde inte riktigt med deras läroböcker, säger han.
2009 blev han chef för Polisen Storgöteborg.
– Det var fint, tyckte jag. Jag var jättestolt. Några av mina gamla arbetskompisar kom och sade att det kändes gott att ha en av de våra på högsta posten.
Han hade ofta möten på högre nivå. Vid den här tiden var Beatrice Ask (M) justitieminister. Vid ett tillfälle skulle de båda framträda i Hammarkullen i Göteborg och justitieministern stoltserade med en satsning på polisen.
– Hon sade ’men Lars, det känns väl bra nu att ni ska få så mycket mer pengar.’ Nej, jag tycker att de pengarna ska gå till skolan. Det var inte alls det svaret hon ville höra.
Enligt honom är det tidiga insatser som är mest effektiva mot den grova brottsligheten.
– Jag tror inte på höjda straff, höj lägsta straffet emellanåt då. Då får polisen fler tvångsmedel. Men man blir inte bättre av att sitta inne, man kan göra mer i ett tidigare skede, säger han.
Saknar inte polisyrket
Efter att ha varit polis i runt 30 år började Lars Klevensparr fundera lite på nästa steg. Det var vissa omvälvningar på gång i organisationen och dessutom hade han haft vissa meningsskiljaktigheter med länspolismästaren.
– Vi hade bra samtal men vi tyckte lite olika i vissa frågor.
Som polis hade han givetvis haft med räddningstjänsten att göra men var inte insatt i organisationen. Ändå fick han ett samtal, det blev intervju och idag är har chef för Räddningstjänsten Storgöteborg.
Det gamla jobbet saknar han inte, även om han kan sakna kollegorna och att bottna på samma sätt i själva yrket.
– Men då hade jag ju chefer ovanför mig. Nu är jag ju myndighetschef.
Och bonde, typ. På en gård i Fotskäl.
– Vi behöver nog en tio, tolv kor för att det ska funka. Vi har ju ansvar för att hålla markerna öppna här. Det ska vara ordning och reda.
Vill äga träd
Sedan är det skogen. Lars Klevensparr säger att han alltid velat ha egna träd. Han hade egentligen nyligen byggt hus i Bollebygd men slog till när gården dök upp i början på 1990-talet. Med tiden har han och bröderna köpt till ytterligare mark.
– Jag tycker att det är kul. Det är det roligaste jag vet.
Vad är det som är roligt? Att åka runt med skogsmaskiner eller att känna att du äger marken?
– Ja, men det är att... Jag har ju haft ett byråkratjobb. Det syns ju inte även om jag vet att jag påverkar. Jag påverkar mycket. Men jag ser ju inte något konkret resultat där. Men när man har gallrat, huggit ner, planterat.
Bröderna har en egen skogsmaskin men en hel del av arbetet i skogen överlåter de på entreprenad. Vidare är det en hyfsad pensionsförsäkring.
– Men jag kommer nog klara mig utan det ändå. Det är också en del i själva ägandet. Det ska jag inte sticka under stol med. Det är är mitt och det äger vi. Men jag vet också att man har ett stort ansvar.
Det fortsätter att plinga i telefonen och han tvingas svara emellanåt. 65 år fyllda är det en berättigad fråga om det börjar bli dags för pension.
Hur många år till?
– Inte år till.
Räddningstjänsten Storgöteborg, RSG, är en politiskt styrd organisation som verkar i nio medlemskommuner: Göteborg, Härryda, Kungsbacka, Lerum, Lilla Edet, Mölndal, Partille, Stenungsund och Tjörn.
– Sedan står tre till och knackar på dörren. Jag skulle gärna vilja att de besluten fattas, då känns det bra, Då är vi absolut Nordens största räddningstjänst. Det blir slagkraftigt, effektivt och vi får ut mycket räddningstjänst för pengarna. Då tror jag att det är dags för mig att lägga av.
LÄS MER:En tvåkilos pulversläckare räddade familjens villa i Kinna: ”Vårt älskade hus står kvar”
LÄS MER:Mästerskap i möbelsnickeri i Torestorp – Sverige, Danmark och Norge deltog
