Trots att Tygriket är ett begrepp i Marks kommun finns det inget samlande arbete på kommunal nivå för att använda sig av identiteten som ett destinationsmål. Åsa Qvist-Ek är näringslivs-och hållbarhetschef i Marks kommun, ett uppdrag hon tillträdde tidigare under året.
– Vi har en lång och spännande historia inom textilindustrin och fortfarande många starka företag inom den näringen. Inom besöksnäringen lyfter vi fram detta på vår turistsida, kallad upplev Mark. Där lyfter vi bland annat fram våra förläggargårdar, men också det som kallas Tygriket.
Något särskilt arbete för att lyfta fram just Tygriket som varumärke finns inte.
– Det gör vi inte. Vi lyfter fram det på vår turistsida, men vi lyfter inte i nuläget branschen textilindustrin framför någon annan.
Annat är det i Småland.
Mia Lundholm är projektledare på Destination Glasriket AB. Företaget samägs av de fyra kommunerna i Glasriket: Lessebo, Emmaboda, Nybro och Uppvidinge. Företaget grundades 2000, och omsatte drygt 3,6 miljoner kronor under 2021.
Deras jobb: Bolaget skall marknadsföra och utveckla destinationen Glasriket. Tillsammans med tre andra kollegor arbetar Mia Lundholm med just detta.
– Vi är en liten organisation, så då står det många saker på visitkortet, säger hon och skrattar.
En av sakerna som Destination Glasriket gör är att de lägger ut information om de olika glasbruken på deras hemsida, och de har även ett magasin där man lägger ut information och evenemang under året bland de olika glasbruken.
– Du som besökare är välkommen in i hyttan. Man kommer nära hantverket, du kan verkligen känna värmen från ugnarna. Du kan ställa fråga till glasblåsare. Du kommer extremt nära. Det är det som har gjort att Glasriket är en upplevelse och ett besöksmål, säger Mia Lundholm.
Projektledaren: ”Idag arbetar vi även i ett bredare perspektiv”
Under en period ägde kommunerna och glasbruken destinationsföretaget tillsammans. Efter några turbulenta år, när många glasbruk lades ned, bestämde sig kommunerna för att ta över ägandet. Från kommunernas sida var det ett bra strategiskt beslut, enligt Mia Lundholm.
– Det öppnade upp för destinationsbolaget att jobba med turism utifrån ett vidare perspektiv, både marknadsföring och utveckling, säger hon och fortsätter:
– Man kan kommunicera öppnare. Det är friare på det sättet. Idag arbetar vi även i ett bredare perspektiv som omsluter fler verksamheter än glasproducenter. Som tillsammans skapar ett varierat utbud med syfte att locka besökare.
Arbetet innebär också en tät dialog med glasbruken och annan verksamhet, men också med de styrande i respektive kommuner.
Huruvida glasbruken ser på sig själva som besöksmål eller primärt glasproducenter finns det dock olika tankar om, vilket Mia Lundholm märker i dialogen med företagen.
– Det finns absolut glasproducenter som inte är färdiga mentalt. Interna röster som bara ser sig om en fabrik. Det finns andra som tycker att besöksmålet är viktigare.
Hon betonar att utgångspunkten är att arbeta med glasbruken, för glasbruken.
– Vi ska jobba med dem och inte mot dem. Vi kan bara säga att det vore bra om ni kunde göra så här. De är så otroligt viktiga för oss.
– Man behöver ha förståelse och respekt. De är måna om området de bor och verkar i.
Glashotell, safaripark och restauranger i Kosta
Mia Lundholm lyfter fram Kosta Boda som ett exempel.
– Jag brukar säga att Kosta är Glasrikets huvudstad. Utifrån besöksnäringsperspektivet.
Hon fortsätter:
– Man flyttar till Kosta. Jag brukar använda Kosta som ett lysande exempel på vilken roll som besöksnäring spelar för en ort.
Entreprenören Torsten Jansson köpte upp bruket via New Wave Group 2005.
Sedan dess har man byggt ett glashotell, safariparker, ställplats, och flera restauranger i anslutning till glasbruket. Saker som gjort det till en ort att räkna med i de småländska skogarna.
– Man har byggt upp en hel destination, som börjar med glasbruk. Det har vuxit infernaliskt sedan de kom in. Allt har börjat med att de ser glaset som ett besöksmål, säger Mia Lundholm.
Precis som i resten av världen har glasindustrin genomgått omfattande förändringar under det senaste seklet, enligt Mia Lundholm.
Boda, Orrefors, Linshammar, Johansfors och Kosta
1912 fanns det glasbruk lite överallt, som hon beskriver det.
Idag finns drygt 14 glasbruk kvar.
Glasbruken har tagit steget att bli mer och mer artistiska, enligt Mia Lundholm.
Idag finns olika typer av glasbruk. Vissa sysslar helt med industriell tillverkning, medan andra är mer inriktade på glas som konstform.
– Jag tillhör en av de som hävdar att samtidigt som många slutat så har varje glasbruk utvecklat sitt kreativa konstnärskap i kölvattnet av det. Mer än vad det såg ut 1912, på ett helt annat sätt.
Glaset ligger nästan nedärvt i byarna runt omkring. Vilket namnen avslöjar. Mia Lundholm radar upp exempel efter exempel: Boda, Orrefors, Linshammar, Johansfors, och Kosta.
– Det är byar som är varumärken.
Ett av företagen som funnits under lång tid är Målerås glasbruk. De grundades 1890, och har idag 23 anställda. De tillverkar både konstglas, men också produkter såsom skålar, serviser, och fat.
Mattias Jonasson är VD på Målerås sedan ett par år tillbaka.
Enligt honom har han sett stora förändringar i branschen över lång tid.
– Absolut. Tittar man på glasriket fem år tillbaka i taget så är det en enorm skillnad mellan de olika åren. Idag så finns inte så många glasbruk som har industriell produktion. Orrefors Kosta, vi, Skrufs glasbruk och Rejmyre som inte tillhör Glasriket.
– Det har försvunnit otroligt mycket arbetstillfällen. Ett hundratal arbetstillfällen där man kanske pratade tusen för 40 år sen. Människor som arbetade med glaset.
Hur ser relationen ut med de övriga glasbruken?
– Jag skulle säga att relationen är positiv. Men hade du frågat mig om jag suttit i denna rollen på 80- eller 90-talet tror jag att det varit otroligt mycket mer rivalitet.
– Det var ganska starka känslor mellan glasbruk. Så är det inte idag. Jag ser oss knappt som konkurrenter. Vi behöver växeldra för att hjälpas åt, för att få det här att funka. ingen har nytta av att någon slås ut. Framförallt inte Glasriket som ju är ett turistmål.
Rivaliteten mellan glasbruken
Han menar att kraven från besökarna har förändrats. Att ha något för hela familjen har blivit viktigare. En helhetsupplevelse snarare, enligt Mattias Jonasson.
– Idag räcker det inte med ”gött jag ska titta på fem glasbruk sen är jag nöjd.” Idag vill man ha så mycket mer. Något som passar barnen, en naturupplevelse. Man ska kunna äta god mat, säger han och fortsätter:
– Därför är det viktigt att det inte är någon osund rivalitet. Och det tycker jag inte det är. Vi försöker hjälpas åt, och hjälpa varandra där det är möjligt.
Varje år arrangeras olika utställningar och event med glaset i fokus, där samtliga glasbruk är med och drar sitt strå till stacken.
– På samma sätt har vi event på hösten. Vi har ”Glasbruket glöder” som sköts av Glasriket-organisationen som paraply, men alla glasbruk är viktiga spelare.
Just Destination Glasrikets roll i det hela är central, menar Mattias Jonasson.
– Det är rätt viktigt att de finns och håller ihop och koordinerar det arbetet med Glasriket som destination.
Glasriket-organisation har en viktig roll som neutral part, menar han.
– De ser bredare än bara glasbruken. Det gynnar oss. Vi hade inte mäktat med att jobba på bredden där. Det är verkligen viktigt att de finns.
Delar du att att det finns en styrka i Glasriket som varumärke?
– Ja, men för mig som är uppväxt iGglasriket så har det alltid varit där, jag har inte sett på det på det viset – som ett resmål. Sen påverkar det mig också att glasriket har ändrat form så mycket från hur det var när jag var liten och växte upp i Målerås.
– Det finns fortfarande mycket glasrelaterad aktivitet men utifrån ett sysselsättnings- och kunskapsperspektiv är det ett betydligt mindre ”rike” idag, dock är det fortfarande ett stort ”rike” ur ett resmålsperspektiv. Jag brinner för detta, att det ska fortsätta finnas.
LÄS MER:Som Lerins lärlingar – men i Mark – ”Jag älskar den här dagen”
