Göran tog gardinerna till nästa nivå
Med hjälp av sin kreativitet och tekniska kunnande kunde Göran Henningsson och hans kollegor få fram en produkt som har betytt fantastiskt mycket för att minska världens energislöseri. Det här den tredje delen i Mark-Postens nya artikelserie. Om nutiden och framtiden för Tygriket i Mark.
Den legendariske produktutvecklaren och tekniske chefen har hunnit fylla 79 år. Från sitt hus har han utsikt över stora delar av Kinna. Men det hela började i Berghem där han växte upp på en bondgård.
Föräldrarna var mångsysslare, pappan arbetade framförallt som murare och mamman hade ett litet bageri. Pappan dog hastigt när Göran Henningsson var sju år. Redan vid den unga åldern arbetade han, vid sidan av skolan så körde han ut tidningar och cyklade 18 kilometer på grusväg.
Varje dag, året om i stekande sol, regn snöstorm och 15 graders kyla.
– Det har fört det goda med sig att jag aldrig haft några oöverstigliga problem sedan dess jämfört med att släpa runt en cykel i halvmeter höga snödrivor i bitande kyla. Det var en bra skola, säger Göran Henningsson och skrattar.
Han hade bra betyg men familjen hade inte råd att låta honom läsa vidare efter realskolan. Eftersom han tidigt hade ett tekniskt intresse planerade han att söka sig till Volvos verkstadsskola.
– Min bror säger, jag har inte blod i mina ådror, jag har olja.
Innan drömmen om verkstadsskola hann bli verklighet fick han tips av en släkting att söka sommarjobb hos Ludvig Svensson i Kinna. I samband med att han började där fick direktören, Ivan Ludvigson, nys om att den unge sommarjobbaren hade ett tekniskt intresse och bestämde sig för att ta pulsen på ynglingen.
Det blev början på ett långt samarbete.
Göran Henningsson fick ett löfte av Ivan Ludvigson att få gå en betald utbildning i dåvarande Västtyskland efter lumpen.
Och så blev det.
Utbildning i Västtyskland
Göran Henningsson arbetade skift i stickeriet, mekade gärna med maskinerna och lärde sig hur allting fungerade. Stickeriet tillverkade tunna gardiner som hade börjat bli populära, men nån djupare utbildning och kunskap fanns inte i Sverige vid den tiden.
Under några månader innan resan till Tyskland fick han praktisera på trikåfabriken Eiser i Borås, som en kompletterande praktik inför studierna vid Textilhögskolan.
Som en ytterligare introduktion till utbildningen fick han praktisera i tio månader på en maskinfabrik i Tyskland, för att lära sig bygga maskiner och lära sig språket.
Jag gick faktiskt ut som kursetta, det var först gången en utlänning gjort det.
– Det tog sex månader, det var inget större problem.
Fabriken gjorde vävmaskiner och Göran Henningsson lärde sig hur maskinerna kunde arbeta med rund- och flatstickning.
Efter introduktionen började han på den egentliga utbildningen, i Reutlingen som hade världens äldsta textilhögskola. Det var en komprimerad utbildning men motsvarade en utbildning till läroverksingenjör.
– Jag gick faktiskt ut som kursetta, det var först gången en utlänning gjort det.
Han återvände till maskinfabriken en period efter examen. Totalt blev det tre år i Tyskland.
När han kom tillbaka och började jobba på Ludvig Svensson igen var företaget inne i en expansiv fas. 1967 utökades fabriken kraftigt med nytt väveri, färgeri och virkeri.
Utveckling av nya produkter
Göran Henningsson fick komma in som specialist och han fick tidigt ledningens förtroende. Ivan Ludvigson hade sett vilken kapacitet den unge mannen hade och de hade stor respekt för varandra.
– De hade det här behovet och det var väldigt förutseende av honom. Vi hade ett speciellt förhållande. Det var full gas hela tiden.
Det krävdes mycket arbete och kunskap för att maskinerna skulle fungera. Göran Henningsson ville inte att de andra på företaget skulle se honom som en besserwisser, han kände att han blev accepterad som den han var.
Genom året så ändrades modet flera gånger om. Det innebar att teamet på Ludvig Svensson behövde utveckla maskiner som kunde göra mer avancerade mönstereffekter. I och med att de själva utvecklade sina maskiner så kunde företaget utveckla unika produkter.
En sak som kom att få stor betydelse var när Göran Henningsson började fundera på vad företaget skulle göra av mängder med smala resttygrullar som inte kom till användning.
Vi hade ett speciellt förhållande. Det var full gas hela tiden.
Detta var i mitten av 1970-talet och han var anställd som produktutvecklare. Han tog bland annat kontakt med Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Första idén handlade om att använda tygerna som armering i färdiga gräsmattor på rulle. Ett tips från en trädgårdsexpert var att det fanns ett stort behov av gardiner för växthus för att skapa skugga på varma sommardagar.
Företaget nappade på idén och man fick fram en produkt i textilt material som kunde möta samtliga kriterier.
Genombrott i Nederländerna
Julafton 1979 fick företaget en provorder på 30 000 kvadratmeter till Nederländerna, två månader senare hade man tagit över ledartröjan i Europa.
Göran Henningsson konstruerade en maskin med hjälp av medarbetare och sedan blev det Berghems mekaniska som fick tillverka maskinerna till Ludvig Svensson.
Väven vidareutvecklades till det som kom att kallas för klimatväven eller "den nya generationen", som bland annat innehöll remsor av aluminium och transparent folie sammanhållet av textila helsyntetiska trådar.
Mycket handlar ju om att vara rätt person på rätt plats vid rätt tillfälle.
I början av 1980-talet startade Ludvig Svensson dotterbolag i Nederländerna där det fanns en stor marknad för klimatväv till växthusen. Den som ansvarade för det distributionsföretaget hette Cees den Boer, som nyligen avled.
Cees den Boer och Göran Henningsson utvecklade ett nära samarbete med att marknadsföra och sälja klimatväven, som blev en stor försäljningssuccé.
– Jag tror inte det finns en enda textilartikel i Svea rike som det har gjorts så mycket av, av en och samma sort. Det känns naturligtvis otroligt roligt. Mycket handlar ju om att vara rätt person på rätt plats vid rätt tillfälle.
Samtidigt som han är ödmjuk så är han förstås också väldigt stolt över att ha bidragit till utvecklingen.
– Det har inte gått automatiskt. Det har skett med en jättemassa jobb.
Sparar mycket energi
1987 när Ludvig Svensson firade 100 år hade 55 miljoner kvadratmeter klimatväv sålts. 97 procent av dessa gick på export.
Genom att växthusen hade minskat sina värmeförluster hade klimatväven sparat in 5 TWh per år i Europa eller motsvarande 500 000 ton olja och dessutom förbättrat växtmiljön.
– Idag är det två miljoner ton ungefär.
Det året mottog Göran Henningsson Stora energipriset för sina insatser för både marknadsföring och utveckling av klimatväven.
Hemma har han också många foton och tidningsklipp. På en av bilderna syns han tillsammans med Ivan Ludvigson och dåvarande statsminister Olof Palme.
– Han var ju som en vanlig människa men man märkte på honom att han var pressad. Han gjorde ett stressat intryck, säger Göran Henningsson.
Genom åren har han träffat flera statsministrar, ministrar och även kronprinsessan Victoria. Det har också blivit väldigt många resor.
– Jag har varit i Japan sjuttio gånger.
Ibland kunde han samordna resorna till Japan med ett besök i dotterbolaget i USA, det blev billigare att åka jorden runt än att åka fram och tillbaka.
Brinner fortfarande för tekniken
Han minns ett besök i Kina när han höll föredrag på engelska i två timmar, föredraget tolkades till kinesiska.
– Sedan gick det fort. De byggde en fabrik åt oss. Bland det sista jag gjorde på Ludvig Svensson var när vi friköpte fabriken.
Under tiden fortsatte klimatväven att utvecklas. Efter en omfattande växthusbrand i Nederländerna insåg företaget och Göran Henningsson att det behövde utvecklas en flamsäker väv.
– Idag så brinner de inte och jag tror vi är ensamma om det i världen.
62 år gammal gick han i pension, som vice vd. Efter det flyttade han och hustrun ner till franska Rivieran för att njuta av solen och värmen. Efter fyra år där insåg de att de längtade hem, till de fyra barnen och nu nio barnbarnen.
Nu bor Göran Henningsson som sagt i Kinna. Pensionären har inte lagt skruvmejseln på hyllan. Han har utvecklat ett stort intresse för motorcyklar och i hobbyrummet syns tydliga spår av hans olika projekt.
LÄS MER:Här är historien bakom Tygriket i Mark – så började allt
