Det är som att hösten har kommit lite längre i Älekulla. Björkarna skimrar i guld och luften är om inte krispig så åtminstone knaprig. Anders Wilkes står på gårdsplanen i stövlar och keps och skruvar fast en skylt i en stolpe.
– Vi ska ha skördefest på lördag och det är lite dåligt skyltat, säger han.
Mark-Posten har tidigare skrivit om Anders Wilkes. Efter en lång karriär inom vad vi lite svepande kan kalla för telekombranschen gjorde han en total kovändning och startade ett småskaligt lantbruk på familjegården i Älekulla. Grönsaker var och är gårdens livsnerv men sedan tillkom höns, ankor, får och i våras även kor.
”Vad fan har jag ställt till med?”
Kornas intåg på gården började dråpligt. En ko och en kviga levererades med släp men kvigans första åtgärd på gården var att fly till skogs. En mindre lyckad start på tillvaron.
– Jag sov inte en blund, inte någonting. Jag tänkte ”vad fan har jag ställt till med?”, sade han då.
Hela grannskapet engagerade sig i kvigan och efter tio dagar kunde den fångas in. Men då började nästa projekt. Kvigan var i det närmaste förvildad och inte heller kon var särskilt nöjd med tillvaron. Då fick Mark-Posten bara en avlägsen glimt av djuren då de inte uppskattade sällskap.
Idag är situationen en annan.
– Nu går det även att ta med sig andra in. Det var en ganska lång period som det bara gick att någon av oss gick in en åt gången. Nu har vi kommit in fem, sex personer och de har blivit nyfikna och kommit fram, säger Anders Wilkes medan han kliver över stängslet in till en av de många hagar som omger gården.
Kvigan har fått syskon
I det frodiga gräset syns spillning från fåren men även stora blaffor. Bräkandet ackompanjeras av tunga steg och från bakom en buske vaggar tre vita kor nyfiket fram. Den vettskrämda kvigan från i våras är som förbytt och nosar välkomnande på besökarna i hagen.
– De gillar att bli klappade på halsen så här. Man ska helst inte göra det på hjässan för det är så de busar och bråkar, säger Anders Wilkes och Mark-Postens reporter byter snabbt strategi.
Kon var dräktig och kalven föddes under våren. Storleksmässigt är det nu svårt att särskilja kvigan och kon och de ser ut att må prima bland fåren.
Men huvudverksamheten på gården är ändå grönsakerna och något som däremot inte varit prima är skörden efter sommarens tvära kast mellan torka och allt för mycket regn. Totalt sett har Anders Wilkes sett en minskad produktion på cirka 40 procent.
– Sedan är det jättetydligt på vissa grödor som bara levererat tio procent av vad de gjort tidigare år. Potatisen ruttnade i landet för att den stod i vatten, säger han.
Potatisen har ruttnat i åkern
Att skördarna går upp och ner är något han tagit höjd för men det kan innebära att han tvingas jobba extra under vinterhalvåret, som lärarvikarie eller liknande.
– Jag är inte nedslagen alls men jag är väldigt tacksam för att det här inte är mitt första år. Då hade jag nog skitit i det, säger han.
Om potatisen i många fall har ruttnat i jorden har förutsättningarna varit fina för mangolden som står i full prunk. Prydliga rader med olika sorters kål väntar också på att skördas.
– Hade jag bara följt efterfrågan hade jag väl bara odlat kål, säger han.
Men det är inget som Anders Wilkes planerar. Hans filosofi förespråkar mångfald och han vill slippa bekämpningsmedel så bäddarna är täckta av nät.
– Kål är väldigt utsatt för kålmal och kålfjäril. Så antingen besprutar man eller har nät. Det är lite meckigt, säger han.
Musik och skördefest
Trots årets sämre skörd väntar fest under lördagen. Det blir musikunderhållning och Anders Wilkes hoppas kunna prata om sina odlingar med de som är intresserade.
– Vi vill bjuda in grannskapet egentligen, de som är intresserade. Så säljer vi lite fika och grönsaker, tänder eld och grillar korv, säger han.
Han pekar mot ett vildvuxet trädgårdsland.
– Det här är nytt för i år, sparris! Det är inget som har trivts här tidigare så vi tänkte ’sparris då?’.
Stora kvastar av vad som på lite håll hade kunnat misstas för dill sticker upp ur jorden. Så ser sparrisen ut om den får växa fritt men längs marken kikar små spröt fram, sådana vi i butiken känner igen som grön sparris.
Sopbilen fällde flaggstången
Plötsligt avbryts samtalet av en smäll och ett rop. På andra sidan växthuset ser man som hastigast en vimpel segna ner i riktning mot Anders Wilkes bil. Sopbilen har backat över flaggstången.
Anders Wilkes älgar dit i sina stora stövlar och kan konstatera att bilen är oskadd. Värre är det förstås med flaggstången.
– Det var ju lite synd. Man hade ju gärna hissat flaggan när man ska ha skördefest.
LÄS MER:Kvigan försvann till skogs i tio dagar
LÄS MER:Så ska fler köpa lokalproducerad mat
LÄS MER:Här samlas Reko-ringen i Kinna - mat direkt från gården
