Fotskälsbon Leif Häggström var ute med hunden i skogarna runt Edared under tisdagsmorgonen, när han fick syn på en för honom bekant syn. Ett spåravtryck i den centimetertjocka snön. Misstänkta lodjursspår.
Han tog en bild på spåret och skickade in den till tjänsten Skandobs, som är ett samarbete mellan norska Rovdata, och Naturvårdsverket, där privatpersoner kan skicka in observationer av rovdjur för bedömning. Återkopplingen från Skandobs verifierade Leifs misstankar.
Det är dock inte första gången han kommer i kontakt med lodjur. För 15 år sedan fick han påhälsning av en lo som tog en tupp.
– Jag såg när den åt tuppen. Vid första tanken blir man irriterad, att det är en lo som tagit den.
Flera lodjur i Hyssna-området
När han hunnit tänka efter ändrade han dock snabbt inställning, menar han.
– Det är alltid roligt att se någon av arterna som finns i Sverige. Det var spännande att se det.
Enligt Leif har det varit problem med flera lodjur i framförallt Hyssna-området tidigare. Närmare bestämt stråket mellan norra delen av kommunen och riksväg 40.
– Jag vet sedan tidigare att vi har lo i trakten av och till. På ett plan emellanåt förväntar man sig att se dem. Vi har så sällan snö. Hade vi haft mer spårsnö så hade man nog sett dem mer.
Nelly Grönberg är rovdjurshandläggare på länsstyrelsen i Västra Götaland. Enligt henne är det inte helt ovanligt med lodjur i trakterna runt Mark och Svenljunga, men att det är vanligare med observationer i Bollebygd, Borås och bort mot Ulricehamn.
– Från Mark just får vi ganska få rapporter. Jag skulle säga att vi har en underskattning av antal lodjur i Mark.
Hon fortsätter:
– Jag skulle önska att få mer kontakt med personer i det här området. Jag tror att det finns honor med ungar att hitta där. Information om vem man tar kontakt med finns på vår hemsida. Sen kan man alltid höra av sig till mig, säger hon.
Licensjakt
Enligt Grönberg förekommer fler angrepp från lodjur än varg i Sverige, men det kan förklaras med att det finns fler lodjur än vargar i länet.
– Där är en markant skillnad om vi tittar på statistiken. Historiskt sett har vi haft fler lodjur än varg i vårt län. Det blir så då.
En tamkatt skulle aldrig bli så stor
Varje år fattar länsstyrelsen beslut om licensjakt för lo, och där bestäms hur många som får skjutas, och i vilka områden. I vissa fall kan även skyddsjakt utlysas, om man bedömer att en individ ställer till problem.
– Precis som vargar så är lodjur individer. De flesta angriper inte hundar, katter eller får. Om man kommer i kontakt med en individ som har regelmässigt börjat angripa får eller andra tamdjur, då har vi problem. Vi har haft såna individer ibland, men jag minns inte exakt när det var senast.
Benny Gäfvert är rovdjursexpert på Världsnaturfonden WWF. Han menar att det generellt kan vara svårt att skilja olika typer av spår från varandra, men att det finns verktyg att ta till för att säkerställa. Såsom litteratur, inventeringsmetodik, och naturbevakare.
– Har man sett kattspår är de otroligt lika. Skillnaden är storleken. En tamkatt skulle aldrig bli så stor. I övrigt är spåren väldigt lika varandra.
Han fortsätter:
– Det är en rund form. Du har fyra trampdynorna fram, med inga klomarkeringar fram. Ett lodjur har inga klor ute om den inte behöver det. Det kan vara första indikationer på om du ska spåra. Sju till tio centimeter är storleken på längden, och en femtiolapp på bredden.
Lodjur
Vetenskapligt namn: Lynx lynx
Kroppslängd: 80–130 cm
Vikt: 15–25 kg (vuxna djur)
Livslängd: 12–14 år i det vilda
Utbredning: I Sverige – alla landskap utom Öland och Gotland
Källa: wwf.se
LÄS MER:Välkommen till Mark-Posten, din nya digitala dagstidning
LÄS MER:Misshandel i bostad i Sätila
