Tommy Gråfalk är den som anordnar lägret, tillsammans med Helena Hansson. Han dyker upp vid klubbstugan under lördagsmorgonen, för att hålla i dragningen innan deltagarna delas upp och ger sig ut på olika övningar i skogsmiljö.
Mestadels är det klubbmedlemmar, men även en hel andra personer som är med på lägret. Personer från Årjäng och Östergötland bland annat.
– I grunden är det gamla kompisar till mig, säger han.
Han har varit medlem i klubben sedan 80-talet, och driver också Lyckovinstens kennel. Mark-Posten fick hänga med ut i skogarna runt Torestorp på ett pass där det tränades på ”sök”.
88-åriga Agneta Ericsson är den äldsta deltagaren på lägret. Hennes rottweiler Hedda är fyra år. De är med på lägret för att få lite träning.
– Det är kul med läger.
Hundföraren: ”De ska känna sig trygga”
Hon har varit med i föreningen under ”många år”, som hon själv beskriver det, men inte varit så engagerad tidigare.
Vad är det viktigaste för att det ska fungera bra?
– De ska känna sig trygga, kunna lyda, och kunna samarbeta.
Hon berättar att de är bra vänner.
– Hon är med mig överallt.
Agneta Ericsson berättar att hon tävlar fortfarande, även om det finns andra som tränar mycket mer enligt henne.
– Vi har anmält oss till tävling. En enklare lydnadstävling.
Även ett läger till Århus är inplanerat. Tillsammans med en kompis.
Inom brukshundssporten finns olika grenar, varav flera av dem står i centrum under midsommarlägret.
För Agnetas del väntar sök under lördagen.
Tillsammans med ett halvdussin andra deltagare åker hon ut i skogen runt om Torestorp för att träna.
Det första som händer när gruppen anländer till den tänkta platsen är att deltagarna ”vallar” området i skogen.
Förenklat är att deltagarna går på rad en sträcka i skogen, och märker upp ett område som hundarna ska hålla sig inom.
Ytterligare ett syfte med processen är att jaga bort eventuellt vilt som rör sig i området.
– Det vill vi inte ha.
Brukshundar
Brukshundar brukar man kalla de raser som SBK har ett så kallat avelsansvar för. Den hundras som var vanligast förr var schäfer (numera tysk schäferhund), boxer, rottweiler, dobermann, collie och risenschnauzer. Idag har antalet brukshundraser utökats till många flera. I många av bruksgrenarna går det fint att delta med vilken hundras som helst, det vill säga om den är registrerad i Svenska Kennelklubben.
(Källa: Sveriges Hundungdom)
Tanken är att hundarna ska söka av området systematiskt.
– Alla våra hundar kan ju spåra till viss mån, men vi vill att de ska söka med hög nos, och känna individen i området, säger deltagaren Kirsi Heikkilä.
Hon åkte från trakterna runt Ale för att vara med på lägret. Det är sjunde gången hon deltar på midsommarlägret.
– Sen har vi ett läger vecka 28 nere i Skåne, och i år blir det trettonde året.
Både elit och nybörjarhundar är med på lägret. I år har hon med sig sin schäferhund Era.
– En sökhund normalt är inte klar förrän vid fem till sex års ålder, och har i bästa fall två till tre år innan den blir för gammal, säger Kirsi Heikkilä.
Hur halkade du in på det här?
– Jag skaffade en schäfer och så visade det sig att kullsystern till min schäfer ägdes av en kille som hette Robert, och han brukade vara med på de här lägren. Han skulle tävla SM det året, och så bjöd han med oss på massa läger.
Hundarna letar gömda personer
Huvuddelen i grenen är att hunden ska hitta figuranterna, delvis personer som har gömt sig i området och vegetationen.
– Vi försöker gömma oss så väl det går. Men är det en sån här skog där det bara är raka trädstammar och knappt någon undervegetation så är det inte så lätt, säger Tommy Gråfalk.
Till sin hjälp har gruppen bland annat kamouflagenät.
– Det blir inte svårare luktmässigt, säger Tommy Gråfalk.
Just lukten är hundens starkaste sinne, och det viktigaste redskapet i sök-grenen, något som Kirsi Heikkilä förtydligar.
– Det är många hundar som absolut inte skulle använda synen. Du kan sitta där och vinden kommer fel och hunden springer förbi dig på en meter. De ser inte. De får dig inte i nosen och då hittar de dig inte.
Sök
Sökhundar tränas och används för att hitta människor. I tävlingsgrenen är det oftast ett skogsområde som används, där är det lättast för figuranterna, som de som gömmer sig kallas för, att gömma sig. Det är sökhundar som vidareutbildas till att leta efter människor i olika katastrofområden - räddningshundar - och vid lavinolyckor - lavinhundar. Sökhundar som vi beskriver här måste gilla människor, även sådana som hunden inte känner.
(Källa: Sveriges Hundungdom)
LÄS MER:Mark en bra kommun för hundar – placerar sig bland Topp-20 i Sverige
LÄS MER:Hunddomaren Åke är ständigt på resande fot
LÄS MER:Sötchock i Hyssna – bloggaren Håkan bor omgiven av fluffiga jyckar
