– Parkera lite nedanför här, är det något som markägarna hatar så är det när man parkerar framför grinden, säger Nicklas Holmqvist.
Mark-Posten har hämtat upp honom vid Coop Skene dit han tagit sig från Varberg där han bor. Fukten hänger tjock i luften men än så länge inget regn, någonstans mellan Hyssna och Bollebyggd.
– Det här är lätt topp fem ställen i Mark, säger Nicklas Holmqvist med kamerastativet på axeln.
En grusväg mestadels använd av skogsmaskiner leder ner till en stor vändplan. Därefter ska vi ner för en brant bestående av mossbelupen sprängsten.
– Man får se det som gratis träning, säger han och älgar på.
Väl nere har mossa vuxit över diverse håligheter och är klädd av frost. Underlaget känns poröst under fötterna där vi så försiktigt vi kan försöker forcera terrängen. Fler än en gång trampar Mark-Postens känga igenom och landar i sörjan under.
– Det känns som Jurassic Park här framme eftersom det är som en liten ravin och väldigt fuktigt. Nästan som regnskog, säger Nicklas Holmqvist.
Började med en promenad
2017 tog Nicklas Holmqvist en promenad mellan Berghem och Hajom.
–Jag hade min kamera med mig, jag är landskapsfotograf i grunden, säger han.
– Så stötte jag på en gammal torpgrund och en vildvuxen åker. Jag fick en bild på det som jag var riktigt nöjd med, när daggen låg på åkern.
Han ville hitta fler sådana platser och började leta i gamla kartor. Han jämförde med mer nutida satellitkartor och markerade ut dem för att kunna hitta dem i verkligheten.
– Och när jag väl satt och markerade på min karta så tänkte jag, varför inte markera allt?
Sagt och gjort, han började ta promenader för att upptäcka fler ruiner men så småningom ville han veta mer om platserna.
– Jag kan lika gärna kolla i kyrkoböckerna, vem bodde här? Sen var jag ute med en vän från Älekulla där jag växte upp och han visste en del om vilka som bott var.
Det som började med en Facebook-grupp där Niklas Holmqvist la ut bilder från sina promenader växte till bloggen Glömd Värld där det varje vecka dyker upp nya poster om platser eller fenomen från bygden.
– Jag bjöd in min vän Charlotta Andersson Sandberg som är släktforskare, för mitt material blev för fattigt. Vi kompletterar varandra bra, jag skriver mer om torpen och hon följer med genom livsöden, säger han.
Såg ända in på 1970-talet
Efter ett tag blir det glesare mellan träden och slutligen framträder ett litet grått hus. Röret har vittrat sönder men man kan tydligt följa hur det har gått genom skogen och in genom ett hål i sidan på byggnaden.
– Turbinen som användes här flyttades nerströms när det här kraftverket lades ner, säger Nicklas Holmqvist.
Sista gången någon vattenkraft utvanns från just den här delen av ån Surtan var på 1970-talet, men det har funnits kvarn och såg här sedan mycket längre tillbaka. Som allra minst sedan 1890.
– Här ser du symbolen för kvarn och såg och där är ett litet dämme, säger Nicklas Holmqvist och pekar på den häradsekonomiska kartan som mycket smidigt finns tillgänglig via telefonen.
Och följer man de metallringar som återstår av träröret som lett vattnet till turbinen hamnar man i ravinen.
– Jag tycker att detta är bland de fräckaste ställena i Mark, miljön är helt annorlunda.
Gamla dammen kvar
Tanken på ett gammalt inkarike är inte alltför långt borta när man följt ån uppströms. Först en stenbro, sedan några ställningar som hållit tidigare nämnda rör på plats och slutligen minst tre meter höga pelare, fyra stycken symmetriskt placerade.
Vattnet flödar ymnigt längs flodbanken men om man försiktigt balanserar på stenar och vad som finns kvar av gjutna väggar kan man kika in där själva vattenhjulet en gång suttit. Hjulet är sedan länge borta men axeln som det suttit på är fullt urskiljbart fortfarande.
– Nu har vi sett sågen men jag tänkte att om tiden finns så skulle vi kunna besöka en tandvärkstall?
En tandvärkstall?
– Det är ett mystiskt träd som ser annorlunda ut från grannträden och man trodde förr att de kunde läka.
Tandvärkstallen – om barnen har D-vitaminbrist
En kort bilfärd tillbaka mot Hyssna stannar vi till längs grusvägen igen.
– Här är det ju, du ser den! Jag hittade det på en karta av ren slump när jag letade efter ett torp, säger Nicklas Holmqvist.
– På kartan från 1950-talet så stod det ”tandvärkstall” där borta, så jag gick in och hittade ett träd som såg lite udda ut.
Blogg-kollegan Charlotta Andersson Sandberg har faktiskt skrivit ett helt inlägg om tandvärkstallar och andra skrockfulla företeelser. Förr i världen led många barn av D-vitaminbrist, något som ledde till olika skelettproblem. Men att det hade med vitaminer att göra var det ingen som visste förrän på 1920-talet.
För att råda bot på åkommorna kunde man istället lyfta sitt barn tre gånger genom en klyka i ett träd, helst under tystnad en torsdag. Men som namnet förespråkar kan de också vara bra mot tandvärk.
– Här kan man se att trädet har läkt flera gånger. Man skulle ta en flis från trädet och sätta vid den onda tanden. Sedan skulle man trycka tillbaka flisan i trädet igen, då försvinner tandvärken.
Trädet är dött sedan länge men gud nåde den som hugger ner det.
– Den som hugger ner en tandvärkstall får alla sjukdomar som det har botat människor ifrån.
Kan bli stressigt med bloggen
Nicklas Holmqvist har upplevt att bloggen har inneburit en press att leverera varje vecka. Nu känner han dock att han funnit en balans och drivet finns kvar.
– Egentligen vill jag ha det som heltidsjobb att bara åka runt och träffa folk, men det får man inga pengar för, säger han.
Mark-Postens reporter nickar men säger inget.
– Men det är kul som katten är det.
LÄS MER:Emma Ågren har förvandlat spökhuset till sitt drömhus
LÄS MER:Ann Hagemann äger skog för miljoner nära Hyssna – bor i skånskt slott
