Eva Mårdberg har nyligen flyttat till Berghem. Hon har jobbat med socialt arbete sedan 1983 och efter pensionen bestämde hon och mannen sig för att flytta närmare dottern i Lindome och varva ner.
– Men sedan får man lite lust igen, så jag kontaktade Calle (Larsson, verksamhetschef för individ- och familjeomsorgen, red. anm.). Jag skrev att jag var nyfiken på organisationen och undrade om det fanns behov av arbetskraft, säger Eva Mårdberg.
Tarja Thoren gick i pension 2020 från den stol Calle Larsson sitter på nu och hade sett fram emot att resa. Men mitt i pandemin var det inte så lätt.
– Då tänkte jag att man lika gärna kan jobba lite igen, säger hon.
Och ingen var gladare än Calle Larsson.
– Det här är människor som erövrat mer livserfarenhet, som är trygga i sig själva och genom sitt arbete uppnått trygghet, säkerhet och i sina bedömningar kan skilja mellan viktigt och oviktigt i högre grad. De är värdefulla för oss, säger han.
Diger meritlista
Tarja Thoren har innan hon chefade för Individ- och familjeomsorgen, Ifo, jobbat på höga positioner i större kommuner som Göteborg, Partille och Mölndal. Eva Mårdberg har i Värmland jobbat som chef inom varenda del som socialtjänsten har med att göra.
– Vi behöver hitta system där vi tar tillvara på våra seniora lärare, sjuksköterskor, vad som helst. Ett grundantagande är att vi får meningsfulla liv när vi och vår kompetens som vi mödosamt samlat ihop genom att göra en mängd misstag är behövda, säger Calle Larsson.
Tarja Thoren jobbar nu ungefär 25 procent, mycket med utbildningar och verksamhetsutveckling.
– Det är väldigt skönt att komma in från sidan på det viset, till skillnad från när man varit ansvarig. Att slippa det där ansvaret, man behöver inte tänka i de banorna alls, säger hon.
Eva Mårdberg hoppar in på heltid som enhetschef när den ordinarie ska vara föräldraledig och ha semester.
– Mentorskap är något jag brinner för, det handlar väldigt mycket om att lyssna in och vara närvarande. Jag finns fysiskt på plats och du kan komma till mig med allt mellan himmel och jord, säger Eva Mårdberg.
Närvaro, ödmjukhet och humor
Några konkreta råd till yngre socialarbetare kan hon inte ge utan säger att det beror på situationen.
– Men några komponenter är närvaro, ödmjukhet och humor. Man behöver inte vara så jäkla allvarlig alla gånger även om det är allvarliga frågor. Man kan skratta och ta en fika ihop.
För Eva Mårdberg är det också viktigt med tydlighet och struktur. En handläggare ska veta exakt vilka befogenheter den har, om något är otydligt diskuteras det.
– Vi har så viktig myndighetsutövning, det är inte att leka med. Det är väldigt mycket makt så då måste man veta, säger hon.
För båda handlar det i grunden om ett samhällsengagemang.
– Jag har aldrig velat ställa mig utanför och titta på, ’ni får sköta er själva.’ Har man det i sig så brinner man också för de frågor som har med människor att göra och deras möjligheter att få ett bättre liv, säger Tarja Thoren.
Oro att inte vara behövd
Men visst finns det en liten rädsla också för att inte längre vara behövd.
– Det är inte så svårt att tänka den tanken, ’herregud, ska jag släppa, är jag inte längre behövd då?’, säger Eva Mårdberg.
– Men jag känner inte att det som driver mig är någon sorts tvång eller skyldighet, det är ett engagemang för människan tänker jag. Det har hängt med hela livet och det är ingenting som tar slut för att man lämnar arbetslivet, säger Tarja Thoren.
Och Calle Larsson tar tacksamt emot vad han kallar den seniora kraften.
– De kan vägleda yngre och har lite distans till organisationen. De behöver inte vara så rädda för chefen och vågar erbjuda lite andra perspektiv, säger han.
LÄS MER:Succé för Marks taekwondoklubb på tävling
LÄS MER:8 000 år av jakt – nu kommer föreläsningen till Fotskäl
