Hon har precis fått hem två lådor fyllda med nytryckta exemplar av sin bok till sin villa i Kinna. Det känns nästan som en ritual när Annas ställer ner den ena kartongen på golvet, framför ett stort inramat foto av sin förebild Astrid Lindgren, och sprättar upp emballaget med en sax. Aromen från de nytrycka böckerna fyller rummet. Den framkallar samma njutbara förnimmelse som doften av nygräddat bröd.
Annas intresse för det skrivna ordet började tidigt.
– När jag var fyra år gammal skrev jag ett brev till Astrid Lindgren för att fråga henne vad det var som Emil i Lönneberga gjort som Astrid inte ville avslöja. Jag fick aldrig något svar, berättar hon.
Annas hade en sådan läslust att hon slukade alla barn- och ungdomsböcker på biblioteket i Göteborg. Efter det fick hon läsa vuxenböcker istället.
– Det har gått sex år sedan jag skrev de andra fyra böckerna. Jag är långsam när jag skriver, berättar hon medan hon slår upp den nytryckta boken.
Arbetar som lärare
Det är förståeligt med tanke på att hon hade tre barn och studerade till lärare parallellt med bokskrivandet. Sedan ett år arbetar hon som lärare. Det går inte att leva på sitt författarskap, ”åtminstone inte jag”, påpekar Annas och pekar på en Ipad, som ligger på skrivbordet. Det var vad pengarna hon tjänade från de andra böckerna, ”Campingtjuven, ”Olle vaknar” och ”Slalomsabotören” räckte till. Ipaden har kommit till nytta eftersom hon kunnat använda den för att göra illustrationerna till sin senaste bok ”Hålet i skogen”
Den riktar sig till barn mellan tre och sex år och handlar om ett syskonpar, storasyster Iris och hennes lillebror Ivan, som är ute i skogen och promenerar. Iris ramlar ner i ett hål och ber sin lillebror om att han ska hämta ett rep. Men han kastar ner hela repet, samma sak med en repstege. Till slut har hela bohaget hamnat i gropen. Det finns också en varg med i berättelsen som kastar hungriga blickar på en korv som barnen har med sig.
– Jag tycker om sådana här tokiga händelser när det händer något overkligt, säger Annas.
Första gången hon illustrerar själv
Hon fick idén till storyn när hon gjort en teckning med två barn som tittade upp i himlen. Sedan byggde hon vidare på storyn, inte genom text, utan genom att hon byggde upp berättelsen i bilder och lade till texten sedan. Det här är hennes första bok som hon illustrerat själv.
– Jag tänker i bilder när jag skriver böcker. Det var en trevlig erfarenhet att göra mina egna illustrationer. Jag har tagit en del bildkurser och alltid övat i att teckna, berättar Annas, och lägger till anspråkslöst:
– Men de illustratörerna jag jobbat med tidigare, hade gjort ett mycket bättre jobb än jag.
Hennes teckningsstil skiljer sig väsentligt från hur hennes tidigare böcker illustrerats av illustratörerna. Bilderna är fyllda med mycket starka färger och detaljer. På en bild när allt bohag hamnat i gropen syns tydligt en regnbågsflagga. Det är ett medvetet val! Det är ett budskap om alla människors lika värde. Något som hon anser tydligt framgår i Astrid Lindgrens författarskap, vilket kommit att inspirera Micaela Annas.
Det har inte varit lätt alla gånger att få böckerna publicerade:
Det är många av Annas manus som har refuserats av bokförlagen under hennes tid som författare. I ett fall var det en bok som ändå blev publicerad trots att inget av förlagen initialt visat den något intresse:
– Den här boken ”Tilda och Vilda börjar skolan” blev utgiven av en slump. Den hade refuserats av ett förlag. Men när illustratören Johanna Sandberg läste den tyckte hon att den var så fin. Så hon tog kontakt med ett förlag. De antog boken och Johanna illustrerade den:
När Micaela Annas har skrivit sina tidigare böcker i samarbete med illustratör har hon styrt deras arbete väldigt noggrant:
– Jag skriver långa beskrivningar till illustratörerna och talar om vad det ska vara för bilder, förklarar hon.
Hur ska en bra barnbok se ut?
– Rolig! En bilderbok som man vill gå tillbaka till och titta på bilderna. Man ska se något nytt. Upptäcka nya saker. Det ska finnas ett överraskningsmoment. Man ska kunna läsa den flera gånger utan att tröttna. Det ska inte vara: Så här ska man göra! Så här ska man vara, svarar hon efter att ha tänkt till.
Micaela Annas håller på och skissar på en ungdomsroman. Hon beskriver den som ”läskig”. Men hon tror att det kommer dröja några år innan den blir klar.
LÄS MER:Sätilabon Lars Wilderäng tar sig ut i världen för att skriva om spioner och storkonflikter
LÄS MER:Markföreningen Popcornkraft vill bidra till gemenskap
