Kyrkvaktmästaren Fridas arbete inför Allhelgonahelgen

Dop och död. Glädje och sorg. Hela livets gång ryms bland Frida Stolts arbetsuppgifter som kyrkvaktmästare på Torestorps kyrka. Hon är en av Sveriges ungefär 3 500 kyrkvaktmästare som gör kyrkogårdarna och kyrkan till en extra fridfull plats för besökare under Allhelgonahelgen. Mark-Posten träffar den tidigare cancerforskaren som finner sitt yrke som terapi.
– Jag tycker att man ska prata mer om döden med sina nära och kära.

ANNONS
|

Hösten har svept in över Torestorp. De svängiga vägarna som leder in till byn kantas av träd där naturen har låtit sina färger explodera i en palett av röda, orange och gyllene nyanser. Det är fredagseftermiddag och himmeln övergår i snabb takt mot allt blått och mörkt.

Den knallvita Torestorps kyrka lyser dock upp. Kyrkan uppfördes mellan 1785 och 1786 och den nykrattade kyrkogården rymmer runt 120 gravstenar.

Gravstenarna är välskötta och utsmyckade. Ett par besökare är i rörelse, tänder ljus för nära och kära och hälsar glatt på kyrkovaktmästaren Frida Stolt. Hennes mest intensiva arbetsvecka lider mot sitt slut och hon är i färd med att kratta ihop de sista löven – inför allhelgonahelgen då kyrkan väntar många besökare.

– Helgen är till för att minnas de döda men samtidigt är det en väldigt social, glädjefylld och mysig högtid, säger hon och berättar:

– Högtiden är som en hemvändarhelg i bygden och många kommer hit öfr att tända ljus och göra fint för sina nära och kära. Man träffas på kyrkogården och pratar. Det finns så många fina, men också tragiska, livsöden men det är mycket kärlek under denna tiden.

Skapar atmosfär inför Allhelgonahelgen

Det är mycket som kan rymmas under en arbetsdag som kyrkvaktmästare. Det kan handla om sorg och smärta, men också om lycka och glädje. Livets kretslopp är ständigt närvarande. Dop, vigslar och begravningar påminner ständigt om både livet och döden. Mitt i allt detta handlar yrket – ofta i det dolda – att också underhålla de fysiska aspekterna av kyrkan och att skapa en atmosfär av frid.

– Man är lite av en hustomte och är överallt hela tiden. Ibland ska man inte ens synas, men ändå ska allt rulla på. Innan jag blev kyrkvaktmästare hade jag inte riktigt lagt märke till den rollen. Det är mycket mer än att bara klippa gräs, säger hon och utvecklar:

– Vid gudstjänsterna sköter jag mixerbordet. Jag är städare och trädgårdsmästare. Jag ringer i klockorna och lagar allt som går sönder. Det gäller att fylla på med pellets och laga pannor. Det är ett jobb som gör att jag inte behöver gå till gymmet, säger Frida Stolt och skrattar.

Inför allhelgonahelgen har det mesta handlat om att just skapa en atmosfär. I kyrkan har hon bytt till inredningen till rätt liturgiska färger på textilerna och gravstenarna har pyntats.

– Jag tänkte arbeta här i ett år, men nu har jag fastnat och snart jobbat här i fyra år. Jag bor i närheten och det är en fördel, men detta är någon form av terapijobb för mig också, säger Frida Stolt.

Gick från cancerforskare till kyrkvaktmästare och egen företagare

Hon är utbildad molekylärbiolog och valde att lämna en tjänst som cancerforskare på Sahlgrenska – ett karriärsjobb, förklarar hon.

– Jag pendlade härifrån i många år. Nu bor jag här uppe i skogen på en gård med mina får och hönor, samtidigt som jag också driver mitt egna företag Kvarnlyckan. Det är en webshop där jag säljer linne- och tweedkläder. Men jag säljer också lammlådor och lammskinn. Nu jobbar jag mycket ute och tidigare var jag mest instängd i labb, säger Frida Stolt.

En aspekt i just sin tjänst som kyrkvaktmästare på Torestorp kyrka som Frida tycker är extra fin, är att hon får möjlighet att jobba på en plats där hon känner – och känt – många personer i bygden.

– Namnen på gravstenarna är inte bara namn så att säga. Man gör ju extra fint på gravstenarna när man känt personen och ibland kanske det är så att jag pratar med dem. De som står på gravstenarna är liksom personer och historier.

Favoritplatsen är klocktornet: ”Man sköter om ett kulturarv”

Under detta året har Frida Stolt deltagit vid ett flera begravningar, och för henne blir de ofta personliga. Hon berättar att hon ofta känner, eller känner någon som känner den person som har dött och som ska begravas. Allra tuffast är det när unga människor dör tycker hon.

– Det jobbigaste är när unga människor dör är för att de inte levt färdigt. När unga människor går bort och under tragiska omständigheter blir jag påverkad och det blir en annan sorts begravning, det kommer jag aldrig kunna normalisera, säger hon.

Under fredagen avled en person i bygden och då ringer Frida Stolt i klockorna som brukligt. Traditionen kallas för själaringning och fungerar som ett meddelande till församlingsborna att någon i församlingen avlidit. För Frida Stolt innebär det att gå upp för trapporna till klocktornet, högst upp i kyrkan för att klämta på klockorna.

– Detta är min favoritplats i kyrkan, säger hon och får en häpnadsfull klang i rösten:

– De här klockorna är från 1784 och tänk så många gånger de har klämtat och hur många begravningar de har ringt för. Första gången jag kom upp hit så kände jag bara “waow”. Det är som om det är mitt klocktorn och min kyrkogård. Det är mitt och då sköter jag också om det och vill att det ska vara fint. Man sköter om ett kulturarv.

LÄS MER:Under Allhelgonahelgen kan vi ana oändligheten

LÄS MER:Helgtips i Mark vecka 44: Farah, gravsmyckningskaffe och skrönor

LÄS MER:Många stod upp för folkbildning på Mor Kerstins torg i Kinna