Iklädd en svart huvtröja och shorts möter Pontus Romare upp utanför entrén till Kunskapens hus. Mark-Posten slår sig ned med Karstorpsbon i ett rum på skolans bibliotek.
Det är en vanlig skoldag för 18-åringen, men han har hittat tid mellan lektioner för en intervju om sin passion.
– Jag höll på med boxning när jag började i sjunde klass här på Ängskolan, berättar han om den första kontakten med sporten.
Han höll på med boxning fram till ettan av gymnasiet, då han hade praktik på en lågstadieklass på Sjöbyskolan.
Där träffade Pontus en elev vars far är Marcus Johansson. Samma Marcus Johansson som tävlat på internationell nivå inom kampsporten, och bosatt sig i Horred. Han hade planer på att starta en klubb i Veddige och då åkte Pontus dit och testade.
Kort därefter startades även en klubb som heter AGM i Kungsfors, som nu är STC. Där började Pontus träna på allvar under ledning av Marcus Johansson, och fick efter bara några månader gå sin första tävling.
Pendlar mellan Karstorp och Göteborg
Pontus Romare har hållit på med kickboxningen i drygt ett år, och numera tränar han på en annan klubb, närmare bestämt Bulldog Muay Thai i Göteborg.
– Jag känner Tommy som är tränare i Bulldog. Han är familjens vän.
Ett val han är nöjd med.
– Jag trivs verkligen. Det är hård träning, rätt sorts träning för mig. Vill man komma någonstans är den här klubben bra. De släpper inte ut dig i ringen om du inte är redo eller inte har chans att vinna.
Han beskriver stämningen på klubben som en familj.
– Det är riktigt kul. Det är bra människor, bra attityder och bra träning. Mycket kondition och pannben.
Pontus är på klubben två dagar i veckan, men det är tidskrävande.
– Jag funderar på att bygga om schemat. Att pendla från Karstorp till Göteborg tar lite över en timme. Det är långt att åka till och från träning.
Hur mycket träning blir det annars?
– Jag försöker få in helger, antingen löpning eller fokusera på en viss muskelgrupp. Det är mycket rygg som rör sig inom boxning. Är jag inte på klubben kan det vara backlöpningar. Mycket kondition. Hopprepsintervaller eller säck.
För närvarande kämpar han dock med en skada i underarmen. En spricka i handleden närmare bestämt.
Missade kickboxningstävling i augusti
Han misstänker att skadan härstammar från en match, eller från jobbet som vaktmästare i somras.
– Den värker i hela underarmen. Jag har fått anpassa träningen och lägga mer fokus på knän, sparkar och min vänsterarm. Jag tränar mer gradering med händerna och teknik.
Det måste påverka dig. Undviker du matcher?
– Jag skulle ha tävlat i augusti men min hand var inte tillräckligt bra. Mina tränare sa nej till tävling. De sa att det kunde komma fler tävlingar i höst.
Han fortsätter:
– Det är klart att det var lite jobbigt. Jag hade tränat för att gå min första match på den här klubben men med tanke på att läget är som det är får jag acceptera det och träna för min nästa match.
Han försöker rehabilitera skadan med att låta armen och handleden vila så mycket som möjligt från träning.
– Jag kan bara hoppas att det blir bättre med tiden, vilket det börjar bli. Det känns bra.
Är skador något man får räkna med inom kampsporten?
– Hjärnskakningar förekommer relativt lätt skulle jag säga.
Han fortsätter:
– Det är inte så mycket skador egentligen som man kan tro. Om man inte hamnar på högre klasser där man verkligen går in för att skada motståndaren.
På grund av skadan har han dock inte tävlat sedan SM i Göteborg tidigare under året.
– Det var väldigt länge sen nu. Det är tävlingar man lär sig mest på. Man lär sig väldigt mycket på matcher. Tekniken förbättras oftast, i alla fall om man är ny.
Han hoppas vara helt återställd till december, då är en ny tävling inbokad i kalendern.
– Än så länge ska jag tävla i december. Jag vet inte hur det kommer bli med handen.
Men var kommer själva intresset för boxningen och kampsporten från? Pontus tror att svaret ligger längre bakåt i släkten.
– Ju mer jag grävde i det har jag faktiskt sett att det är mycket kampsport. Min pappa höll på lite med kampsport. Det var inget märkvärdigt, men min gammelmorfar Uno Udén var träningskamrat till Ingemar ”Ingo” Johansson. Han är en av de enda karlarna som har knockat Ingo. På träning. Förr var det lite mer sparring. Man fick sänka varann.
”Jag vill att folk ska veta vem Romare är”
Upptäckten om gammelmorfadern har stärkt Pontus eget intresse för sporten.
– Jag har fått böcker om Ingemar Johansson. Tidningsartiklar, gamla foton och grejer.
Han fortsätter:
– Det går i familjen. Mer än jag trodde. Det här var nästan bara för två år sen. Jag visste om att han var boxare men inte på vilken nivå.
Pontus studerar tredje året på gymnasiet och det är ingen tvekan om att han kommer satsa än mer på kickboxningen efter skolans slut.
– Jag kommer gå in i det 100 procent när jag är klar med skolan. Skolan drar ner mig i tid. Jag har viljan, jag har fysiken. Det är bara att jag måste lägga tid på det. Målet är att bli duktig. Jag vill bli bra. Jag vill att folk ska veta vem Romare är i framtiden. Få namnet vidare.
Ett mål är att komma med i landslaget.
– Det är en dröm jag haft sen jag började med kampsport. Jag har kompisar som tävlat i landslaget, men jag har noll koll på hur man hamnar där. Landslagsoverallen, det hade varit hur häftigt som helst.
Pontus Romare
Ålder: 18 år.
Bor: Karstorp, utanför Öxnevalla.
Gör: Kickboxning.
Lyssnar på: Jazz. Jag skulle förklara jazz som en boxningsring. Om man tänker saxofonen är ett tempo som kan vara lugnt men också vara väldigt snabbt.
Familj: Mamma, pappa och styvsyskon.
LÄS MER:Marktalangerna: Alice Broman
