Det svänger snabbt i innebandy. För mindre än ett år sedan såg Mark-Posten dagens ljus. Stampen, som bland annat äger Göteborgs-Posten och Hallandsposten, tog sitt ansvar och startade upp Marks enda dagstidning. Uppdraget var tydligt: Att bevaka, granska och rapportera om Markbornas vardag – för Markborna.
Det är ett uppdrag som redaktionen tagit på stort allvar alltsedan hemsidan lanserades och appen sjösattes. Mark-Posten är den självklara nyhetsförmedlaren vid dramatiska ögonblick och när Markborna behöver veta det allra senaste. Vår granskning av Montessoriskolan i Sätila som saknade tillstånd har skapat eko hela vägen till riksdagen och utbildningsdepartementet. Avslöjandet om skolan som bedrev undervisning utan tillstånd blev en riksnyhet. När en äldre man försvann i flera dagar i Marks kommun var det Mark-Posten som berättade det allra senaste. Det är vi som har fingret på det lokala näringslivet och det är Mark-Posten som rapporterat ingående om vardagen för unga Markbor som identifierar sig som HBTQi. Sportbevakningen är en naturlig del av vår utgivning, byggnationer, trafiknyheter och krim likaså.
Som ansvarig utgivare är jag oerhört stolt över all den journalistik som tidningens reportrar dagligen producerar, främst för Markbor men även för andra läsare.
Att själva bli föremål för nyheter och svarta rubriker är både obekant och obekvämt för journalister. Vi är vana vid att berätta andras berättelser, inte själva vara i blickfånget för nyheterna. Mark-Posten är, likt vår ägarkoncern Stampen, inte fredade från omvärldens ständiga förändringar. Veckans tråkiga nyhet är inte de sista svarta medienyheterna i år. Att annonsmarknaden förändras, snabbare än vad någon hade kunnat ana, sammanfaller med en historisk omvandling där nyhetsmedier inte själva kontrollerar den digitala omställningen. För privata nyhetsmedier, som inte har någon helhetsfinansiering av skattemedel som Sveriges Radio, SVT och UR, är det givetvis extra tufft.
Här finns det säkerligen utrymme för självkritik. Balansen mellan att få läsare att konsumera nyheter på våra egna plattformar samtidigt som nyheter är beroende av att bli delade av algoritmer på sociala medier vi själva inte äger, har visat sig vara ett vågspel. Samtidigt tjänar globala jättar miljarder och åter miljarder på att dela privata mediers material, utan att betala för det. Tvärtom betalar mediekoncerner för att vår journalistik överhuvudtaget ska nå våra läsare, lyssnare och tittare.
Tidningens uppdrag, att berätta om det som Markborna förtjänar att veta, är alltjämt i fokus.
Demokratiaspekten är inte att förringa. Återkommande kritik, ibland rättvis, ibland rent nys, har gjort att medier ofrivilligt politiseras av de som söker undergräva fria mediers legitimitet. Men i takt med att redaktioner återigen minskas och bevakningen av lokala samhällen hotas av en allmän ekonomisk utveckling, där annonser är något av det första som företag drar in när det ska sparas pengar, aktualiseras åter frågan hur oberoende journalistik ska finansieras – och av vem.
Vad dagens besked innebär för Mark-Posten ber jag om att få återkomma till. Tidningens uppdrag, att berätta om det som Markposten förtjänar att veta, är alltjämt i fokus.
I slutändan är framtiden för Mark-Posten och Stampens övriga titlar, samt morgondagen för våra konkurrenter och kollegor i andra koncerner och titlar, upp till läsarna. Den dagen Mark-Posten reser betalvägg och tar betalt för vår journalistik, likt andra företag tar betalt för sina produkter och tjänster, är det inte bara ett prenumerationserbjudande till våra läsare som hägrar.
Det är en inbjudan och en uppmaning till våra läsare att säkra en grundläggande demokratisk ventil, en oberoende och fri press, även i ens egen vardag, hemma i Mark.
LÄS MER:Ingen batterifabriken i Svenljunga • Dahlberg (S): ”Överraskade”
