Det spöregnar. Lena Ferm Hansson, 57, står och väntar utanför sitt vackra hem med ett grafitgrått paraply och rusar fram till Arne Ekberg. De kramar om varandra. Regnet slår så hårt i paraplyet att det inte går att höra hela konversationen, utan bara vissa brottstycken.
– Det är så roligt att få träffa dig! Jag har så många frågor som jag skulle vilja ställa till dig, säger Arne Ekberg.
Lena Ferm Hansson, C-politikern från Älekulla, var en tre personer som räddade livet på Arne Ekberg. Nu har Mark-Posten sammanfört de två igen.
De går in och tittar hela tiden på varandra och ler stort. De sätter sig i det vackert inredda köket vid ett långt björkbord.
Arne Ekberg tar till orda:
– Jag är väldigt nyfiken, hur upplevde du mitt missöde?
Lena Ferm Hansson samlar sig lite innan hon börjar berätta.
– Jag hade nickat och bara sagt hej och så. Som man gör när man minglar.
Livets kyss mun-till-mun
Vi förflyttar oss tillbaka ett par månader. Det är fredag den 28 april. Det ska hållas en näringslivsfrukost i Kinnaborgssalen arrangerad av Marks kommun. Mötet har ännu inte börjat. Man hör klirret av kaffekoppar och sorlet av människor som hälsar på varandra. Klockan är strax efter halv åtta på morgonen. Ferm Hansson står bara några meter från Ekberg. Hon håller i en temugg och smörgås. En dov duns i golvet hörs bara några meter från henne. Det blir knäpptyst i lokalen.
Ekberg ligger på rygg. Livlös. Bara några meter från Lena Ferm Hansson. Hon och några andra böjer sig över den skadade. De kollar hans puls och andning. Någon ringer 112, någon springer efter en hjärtstartare. En man talar om att han är utbildad i hjärt- och lungräddning. Allt går snabbt och metodiskt till väga. Alla verkar veta vad de ska göra.
– Den första halvminuten hade du puls. Så vi lade dig i framstupa sidoläge. Men ganska snabbt fick du en annan färg i ansiktet. Då började en man med hjärtkompressioner. Jag skötte mun-till-mun-andning. Den tredje killen förberedde hjärtstartaren, berättar Ferm Hansson.
Arne Ekberg lyssnar intresserat i tystnad på när Lena Ferm Hansson fortsätter att beskriva den kritiska tiden medan de väntar på ambulansen:
– Du hade inte någon egen puls eller egen andning, förklarar hon.
Ekberg blir först alldeles tyst, sedan säger han med en röst som knappt bär:
– Så jag var helt borta. Jag var i praktiken avliden.
Han har svårt att säga de sista orden.
– Det är svårt att ta in.
Någon i ambulansen skriker: ”Arne har puls!”
Arne Ekberg tittar med tacksamhet mot Ferm Hansson som lägger armen om honom. Det blir helt tyst ett tag. Efter ett tag fortsätter hon den gripande berättelsen och berättar om ambulansernas och brandtjänstens ankomst. Någon i ambulansen skriker:
– Arne har puls!
Sedan kommer det rapporter genom Ekbergs familj och andra om att han klarat sig och var på bättringsvägen.
Lena Ferm Hansson är distriktssköterska till yrket men det här var första gången hon hamnat i en situation där hon fick tillämpa i praktiken vad hon lärt sig. För Ekberg var det här känslosamma mötet hemma hos sin räddare inte bara viktigt för att få visa sin tacksamhet men också för att kunna fylla i de minnesluckor som fortfarande finns i hans minne. Den sträcker sig från fredagsmorgonen till söndagen.
Efter att ha tackat och kramat om Lena Ferm Hansson säger Ekberg:
– Jag har så mycket jag älskar och tycker om och vill utföra. Jag har en massa jobb kvar. Jag känner mig inte klar ännu.
LÄS MER:Marie Madsen kliniskt död efter olycka – dagen före julafton
LÄS MER:Öxabäck är den lilla byn med det stora hjärtat
LÄS MER:Arne var kliniskt död
